Dag 29, 26 juli

Vaknar tidigt av väckarklockan och det tar en stund innan jag fattar vad det är som låter! Det var ett tag sedan den hördes! 🙂

Tittar lite lagom förstrött ut genom tältet och vet inte vad jag hoppas på. Det är solsken och magen har skött sig i natt! 45 min senare är jag iväg! Mot Norra Sytertoppen!

Går förbi första kullen, upp på andra och sedan ner 200 höjdmeter och därefter börjar själva toppbestigningen! Hela berget är stenskrövel men trots det är jag taggad till tusen. 3,45tim senare står jag gråtandes och skrattandes på toppen! För mig är det magiskt! Jag som är höjdrädd och aldrig har känt något speciellt behov av att bestiga toppar är nu alldeles rusig av lycka! Men den känsla som främst överväldigar mig är tacksamhet. Jag har en kropp som fungerar, vädret är perfekt och naturen som breder ut sig framför mig är underbar!

Sen är det dags att gå ner. Skit också. Hade glömt den detaljen… Att vara höjdrädd innebär att klättringen uppför med ansiktet vänt mot berget i mitt fall går bra. Att hoppa från sten till sten med ett stup framför mig känns inte riktigt lika bekvämt kan jag meddela…

Efter fyra timmar har jag tagit mig ner till gräset och livet känns genast mycket bättre! Pausar och njuter av min prestation. Men solen och en klart begränsad mängd vatten gör min vila kort. Jag tar sikte på Viterskalsstugan och tassar vidare.

Säger hej och passerar stugan i en förhoppning om att komma i vettig tid till Hemavan. Det är sega kilometrar, trots att jag känner mig pigg. Vilket har sin förklaring i att jag läst fel på någon skylt. Jag trodde det var 8km och inte 11.. Kartan Johanna, kartan!

Trillar in på mitt nya favoritställe frammåt 19-tiden. Stället är Hemavans Fjällstation (Tidigare SMU-gården). Vilket ställe!!! 195kr natten, 75kr för frukost, tillgång till tvättmaskin och en underbar personal! Jag funderar allvarligt på att bli bofast!

Går iväg på lite stela ben ut till flygplatsen och hämtar bussgodspaketet. Min älskade vän Carolina har skrivit ett brev som också ligger och väntar på mig! Jag blir själaglad och gråter såklart. Ni känner ju mig vid det här laget!

Går iväg för att inta hamburgare på Sibylla. Glömmer nyckeln till vandrarhemmet vid flygplatsen och får gå tillbaka. Kommer strax efter 20 till Sibylla. De stängde 20.00… Jag svär högt innan jag kör en chansning! ”Hallå?! Ni har inte lust att steka på en hamburgare för en galet hungrig
långvandrare?” Jomen visst! Det kunde de tänka sig! Tusen tack! Å en Bacardi Breezer gick visst att köpa också!

Ca 24km och en toppbestigning!

20130802-170559.jpg

20130801-165953.jpg

20130802-170619.jpg

20130802-170657.jpg

20130802-170715.jpg

20130802-170734.jpg

20130802-170749.jpg

20130802-170757.jpg

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s