Dag 31, 28 juli

Nu så! Spring i benen igen! Vaknar och äter frukostbuffe innan jag drar iväg. Idag blir en dag på asfalt och jag har peppat mig själv till tusen! Känner dock lite vemod för att lämna Fjällstationen och Hemavan. Tyckte om dem båda något otroligt!

Går i T-shirt och träningsbyxa och tycker säcken är tung. Det märks vilken skillnad de där kilona mat gör! Lyssnar på ”sommarpratarna” och äter godis. Pausar länge och läser. Tänker att tiden är inte viktig idag. Det är humöret och benen som får bestämma!

När boken är utläst inser jag att jag måste ha något annat att läsa. Jag kör en chansning och hojtar upp till en familj vid ett hus ”-Har ni någon pocketbok ni vill bli av med?!”

Det hade de!! Familjen Gunnefors i mitt hjärta! Jag fick välja mellan en hel hög med min favorit författare Nora Roberts (finns det något bättre tantsnusk att ha på sommaren?!) Blir inbjuden på surströmmingslunch men måste tyvärr tacka nej då jag inte ens klarar av lukten… Jag är ledsen mamma, men inte ens i fjällmiljö går det att äta den däringa sura fisken!

Vinkar adjö och går vidare. Lunchar vid Joeström och pratar med ett gäng norrmän som varit på marknaden i Tärnaby. Roliga människor! Fortsätter men blir stressad av att det drar in åskmoln. Ingen favorit precis… Det börjar mullra precis över huvudet på mig. Slänger luren i örat på stackars Carolina och får möte av en cyklist som ser lika skärrad ut. Vi diskuterar oddsen för blixtnedslag och han hade minsann aldrig hört talas om någon vandrare som blivit träffad. Däremot visste han en cyklist som gick och dog på kuppen. Vi skiljs åt och jag är inte på banan kan man säga. Autopiloten har slagit på och jag bara går och fokuserar på vägen. Hoppar högt varje gång det blixtrar till. Håret på huvudet står upp vid ett tillfälle och det känns obehagligt nära…

Frågar till slut ett par om jag får sitta på deras veranda till det värsta är över. Underbara Heidi och Roar! Tusen tack! Himlen öppnar sig och det kör igång. Gahaa! Det är så äckligt!

När det värsta är över har jag lyckats samla ihop mig och beger mig ut på vägen igen. Då kommer pappan i familjen Gunnefors ikapp mig med bilen. ”Men hallå! Skulle inte du till Tärnamo?” ”Jo” ”Jamen då har du missat avtagsvägen!” Järnspikars!!! Jag är fortfarande lite tagen av åskan så jag vet inte om jag tackade för hjälpen. Men om jag inte gjorde det: Tack! Det blev bara 4 km extra på asfalt…

Vägen mot Tärnamo är inte belagd och jag njuter av den något uppmjukade grusvägen. Kan till och med le åt mig själv och min rädsla för åska! Stannar i Tärnamo och får en pratstund med några som bor där. Får även lite vatten eftersom alla bäckar är bruna och grumliga efter skyfallet.

Går nästan till Sågbäcken men känner av fötterna så det får bli tältning lite tidigare än beräknat. Hittar ett hygge att sussa på och tänker att det är som hemma! 🙂 Man kan även säga att tältets spänning var under all kritik den natten. Tur att det inte började ösregna förrän vid 4….

20130802-194726.jpg

20130802-194739.jpg

20130802-194754.jpg

20130802-194807.jpg

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s