Att komma hem…

Det var inte så lätt att komma hem som jag trodde… Några av mina vänner hade förvarnat mig. Men jag förstod inte riktigt vad de menade. Hur kan det vara svårt att komma hem? Kalendern är fullbokad, dottern kräver uppmärksamhet och jobbet rullar på som vanligt. Vad är det som skulle vara svårt? Inget hade ju förändrats!

Förutom jag.

Halva hjärtat är kvar där uppe i fjällen, benen har fortfarande spring i sig och vardagliga saker känns på något sätt lite lagom oviktiga. Jag har precis börjat komma ur bubblan. Det har tagit två veckor… Nu verkar det som att en period av sorg, över att sommaren och äventyret är slut, har tagit vid. Kommer på mig själv med att scrolla igenom bilderna på mobilen rätt ofta. Sitter gärna på trappen en tidig morgon med en kopp te i handen och min blå dunjacka på mig.

Har läst de andra Gröna Bandarnas bloggar lite noggrannare och följde verkligen Björn och Bellas sista dagar med stor nyfikenhet. Hur skulle de känna sig? Hur tacklade de de sista dagarna av längtan, trötthet och förväntning?!

Det jag främst har haft svårt att tackla är att alla tycker det är så stort det jag gjort. Det känns ibland som om jag lever i en livslögn (missförstå mig rätt nu när jag försöker förklara det här!). Jag har ju haft semester och njutit i över 59 dagar. Visst har det varit tufft vissa dagar men jag har ju trots allt valt det själv, sett fram emot det och tagit dagen som den kommit. Jag bestämde mig innan vandringen för att jag skulle njuta varenda dag trots ev motgångar och det har jag gjort! Tja vissa dagar har njutningen bestått i en kopp choklad eller fina samtal men på det stora hela så har det varit njutbart även i de tuffa stunderna. Att då någon kommer och tycker att jag haft det ”hårt”, ”tufft” och ”jobbigt ”, tja det är helt enkelt svårt att tackla.

Men jag är inte den som är den! Så jag tycker det är trevligt när det kommer fram folk och vill prata! Var på en höstmarknad härom dagen och då kom det fram en vilt främmande man och gratulerade till genomförandet. Han ville egentligen inte störa men som han sa ”du är ju en offentlig person nu när du har bloggat”. Det stämmer! Det är mellan 100 och 150 personer som följt bloggen varje dag! Jag som trodde att det främst skulle bli mamma och närmsta vännerna som skulle titta förbi… 🙂

Jag är så tacksam att jag faktiskt startade bloggen för tack vare den har jag fått en chans att tacka er där ute för fina möten och dessutom gav era kommentarer mig massor av energi!

På det stora hela kan jag fortfarande känna att min vandring har präglats av tacksamhet. Jag är verkligen lyckligt lottad som har klarat av detta äventyr. Allt i från när min målbild dök upp i huvudet, min hand på en blå dörr i Grövelsjön, till min ångest när jag grät och kräktes av smärta i skogen och trodde knät var allvarligt trasigt och sedan hela vägen fram till champagne och god middag i Grövelsjön!

Det jag är mest tacksam för är min kropp. Jag är inte 25 längre. Jag började för 1,5 år sedan med att jogga 2,5 km och flämtandes inse att jag var i betydligt sämre kondition än jag trodde. Jag tog ett klokt beslut att boka in mig hos en bra sjukgymnast som kunde ge mig ett bra träningsprogram. Kroppen har sedan dess utvecklats enormt. Viktmässigt skiljer det bara 9kg sedan starten för 1,5 år sedan och jag tappade bara 3kg på själva vandringen. Men jag kan nu dra av byxor utan att knäppa upp knappar och mina stallstövlar sitter betydligt tightare över vaderna… Det känns också som att kroppen har återfått sin aptit på att utmanas. Jag är så lycklig för det!

Jag trodde dessutom att jag skulle vara betydligt mer sliten vid målgången och att återhämtningen därefter skulle ta lång tid. Men redan nu har jag satt igång och tränat igen utan problem. Det kliar i kroppen efter att träna riktigt hårt men jag har bestämt mig för att skynda långsamt och att njuta vid varje tillfälle! Det där med njutning verkar funka för mig så jag fortsätter med det tänket!

Snart är jag också redo att redogöra för utrustningen men ni får ge er till tåls en stund till… Livet här hemma får gå före ett tag till!

🙂

Annonser

13 thoughts on “Att komma hem…

  1. piazzafilm skriver:

    Hej Johanna,
    Jag känner igen det mesta du berättar i inlägget om känslan att vara hemma men fortfarande på många vis kvar i fjällivet. Min man Hasse och jag har också levt ett långt fjälliv i sommar men vi gick inte Det gröna bandet.

    Vi har vandrat 80 mil genom nästan hela Lappland med början i Fatmomakke och avslutade i Abisko (planering var att avsluta i Treriksröset men vi la om den sista etappen).

    Under vår vandring fick vi flera gånger frågan ifall vi träffat Johanna som går Gröna bandet. Jag förmodar att det är dig dom menar. Du gick strax före oss på Kungsleden så våra vägar korsades aldrig, vad vi vet.

    Kul att jag hittad till din blogg och jag ska med nöje läsa dina inlägg från vandringen. Du har verkligen gjort en riktigt prestation att vandra hela den långa sträckan, bra gjort!

    Vill du veta mer om vår tur och dokumentärfilmen vi spelade in under färden, kan du läsa bloggen ” Vandraren” på http://www.piazzafilm.wordpress.com

    Sensommar hälsningar från Pia Johansson i Södertälje

  2. Christina skriver:

    Hjärtliga Gratulationer Johanna! Det började med att jag läste om dig i tidningen och på så vis upptäckte Gröna Bandet! Wow!
    Så fantastiskt roligt att få följa din vandring, och de andras, och nästan nästan känna sig som en fjällvandrare … väldans inspirerande!!
    Förstår också att det måste kännas konstigt att vara tillbaka i skogen och vardagen. Sitt du i din blå dunjacka på trappen och njut av dina härliga minnen så länge du kan! 🙂 Kommer du att sätta ihop ett litet föredrag och visa bilder och berätta …? Önskar dig allt gott! [hjärta]

    • Gröna bandet skriver:

      Hej Christina! Ditt inlägg värmde! Jag blev själv inspirerad av två andra Gröna Bandare (Tanter på Tur) och hoppades att min blogg skulle kunna inspirera någon annan. Man måste ju inte gå 130 mil utan det kanske räcker med en go magkänsla! 😉
      Det är fler som frågat efter föreläsning och bildvisning så det kanske kan bli höstens projekt! Håll utkik!

  3. Björn Johansson skriver:

    Hallå Johanna! Du har så rätt hela vägen. Jag har varit riktigt sliten sen vi kom hem. Min hälsena är illa däran och hindrar mig från att röra mig men nu börjar suget att återvända. Det är så tomt, tomt och det är konstigt nog en känsla av sorg. Trots att jag till skillnad mot dig var bra less på slutet. Hemma går jag bara och trampar och vill inte börja jobba i morgon. Tidningen har varit här och intervjuat oss och alla tycker det är så fantastiskt, utom vi själva.
    Undrar hur länge det dröjer innan en ny tokig idé tar form. Jag hade en del tankar även innan så embryot finns redan. Efter något som det vi gjort blir det tomt utan något nytt att planera inför. Jag ska försöka skriva ihop något till bår egen blogg om hemkomsten men efter tidningsreportaget har det exploderat på bloggen och det går inte att vara helt så personlig och privat som jag annars tänkt mig. Ha det gott så hörs och ses vi! /Björn

    • Gröna bandet skriver:

      Hej Björn! Skönt att höra att jag inte är ensam om känslorna! Vad spännande med nya projekt! Håll oss uppdaterade!!!
      Jag har hela tiden tänkt att min blogg är personlig men inte privat. Allt som står i min lilla svarta dagbok har inte fastnat på pränt här. Vissa saker måste jag bearbeta mer och andra saker har ni andra inget med att göra! 😉 Men läsarna har valt att följa bloggen för att den betyder något och då känns det bra att delge hela förloppet av min vandring. Även det mindre glamorösa… 🙂 Jag tänker också att det kanske kommer fler Gröna Bandare som behöver tips inför sitt äventyr! Så resonerar jag…
      Ta hand om er nu så ses vi i höst!!! Kram!!

  4. Rikard skriver:

    Gratulerar till den lyckade vandringen!

    Jag är själv i planeringsfasen på en långvandring och funderar hur var det att vandra denna sträcka själv? Jag har tidigare bara vandrat med andra men planerar nu på att utföra Treriksröset-Grövelsjön(delmål) sedan om jag har orken och viljan att fortsätta till Smygehuk men jag börjar bli lite nojjig hur det är att utföra en sådan sträcka själv, det är klart att man träffar många längs vägen men räcker det eller känner man sig ändå allt för ensam? vi människor är ju trots allt flockdjur.
    tacksam för tips:)

    Med vänliga hälsningar
    Rikard

    • Gröna bandet skriver:

      Hej R!
      Jag är en ybersocial ensamvarg så för mig var det inga problem! Jag hade nog inte klarat av att gå så långt med någon annan däremot! 🙂 Mängden vandrare skiljer sig troligen markant åt mellan Kungsleden och Skåne. Så vandringsmöten bli kanske färre. Men å andra sidan så ska ju du gå galet (!) långt så det kommer nog generera lika mycket fika söder över! Har du någon hemsida? Har du vägarna förbi Eksjö så bjuder jag på mat, husrum och dusch!!! Lycka till!!!

      • Rikard skriver:

        låter lite som mig det, det jag tänkte också därför blir det att utföra detta själv så man kan gå sin egen väg och göra som man vill lite mer. absolut, det tror jag också men å andra sidan närmare till städer och dylikt där man kan träffa mycket folk:) jo det är ju en bra bit att gå men jag vill göra detta för att komma undan från samhället och leva livet helt enkelt. vem vet kanske fortsätter jag ner i Europa eller så kanske jag nöjer mig efter några veckor, jag tänker ta det som det kommer men planera utifrån att jag ska ta mig från norr till söder. inte startat någon hemsida ännu, men den kommer upp närmare vandringen som i nuläget är planerad att ske i slutet på Juni. Tack så mycket! då hör jag av mig om jag vandrar förbi!:)

      • Gröna bandet skriver:

        Låter underbart!!! Blir lite avis kan jag lova! Åter igen: Lycka till och välkommen!

      • Rikard skriver:

        Tackar!:) du får ta och planera in ett nytt äventyr!

    • Björn Johansson skriver:

      Och jag står för samma erbjudande som Johanna om du passerar Katrineholm 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s