Dag 59, 25 augusti

Idag händer det. Om jag inte öppnar ögonen så blir det inte sista dagen… Hmm… Undrar om de skulle efterlysa mig om jag vänder och börjar gå norrut igen? Tillfällig sinnesförvirring… Nä det är nog bäst att hålla sig till planen.

Upp ur säcken och öppna upp tältet. Solsken över spegelblank sjö. En varm kopp choklad och spaning på Sjöorrarna som dyker i sjön. (Tack Stugvärds Eva för att du berättade vad det var för sort!)

När jag tänkte mig min sista dag på vandringen så tänkte jag mig glädjetårar och ett hiskeligt tempo för att lägga handen på dörren till Fjällstationen så fort som möjligt. Nu känner jag mig mest tom. Sista dagen av något jag kommit att älska innebär samtidigt första dagen på väg hem till dottern. Motstridiga känslor rör sig i bröstet. Pratar med Eva och får lite perspektiv och kloka ord med mig.

Vinkar adjö till Storrödtjärnsstugan och Eva vid 10-tiden. Fokuserar på att njuta varje sekund. Kroppen känns dock lite trött. Det är som att den vet att från och med i morgon är det vila som gäller.

Hoppar från sten till sten och tycker att ryggsäcken är oförskämt lätt. Alla jag träffar berättar att det är bara de första kilometrarna som är steniga. Sen är det, som några tyskar uttryckte det, ”a walk in the park”! Kan det bli en bättre avslutning?!

Lunchar vid Särsjöbäcken och vilar en kort stund på maten. Solen skiner men det är lite svalt i vinden så jag beger mig strax igen. Skickar sms till Carolina, min underbara väninna som tillsammans med min familj ska möta upp mig vid Fjällstationen. Beräknar 2timmars vandring men berget är flackt och lättgånget så det går fort att gå!

Missar uppenbarligen stigen som går ner den sista biten mot stationen och jag skrattar gott åt mig själv! Här har jag lyckats orientera rätt i 130 mil men misslyckas de sista 300meterna! Följer lite renstigar och plötsligt är jag på rätt stig igen! Tjoho! Nu kommer glädjeruset i kroppen! Är det stationen jag ser skymta genom skogen? Ja! Gahaaa! Är det mamma och Carolina som sitter utanför och väntar? Jaaaa! Jag får fnatt! Jag är framme! Gråtandes kramar vi om varandra och ut kommer resten av familjen farandes! Jag är ju alldeles för tidig! 🙂 Jag missbedömde tiden och är nästa en timme tidig!

Det tas kort och jag gråter lite till! Jag har även fått post som väntar på mig. En fin teckning och brev från Helena, Jimmy och Anja. Dessutom ett fint paket från Christina (hon som sprang Gröna Bandet och gick i mål för någon vecka sedan!) med en peng i, en ny buff passade perfekt som målgångspresent! Tusen tack!!

Sen blir det champagne i gröngräset! Ost, vindruvor, chips och prat. Massor av prat!

En dusch och jag är åter mitt gamla vanliga jag. Mascara, deo, parfym, nyrakade ben! Lyx! 🙂 Det går fort att vänja sig tillbaka till vardagen inser jag dock…

Under hela vandringen har jag fått höra hur god maten är i Grövelsjön så jag har verkligen sett fram emot middagen! Den är precis så bra som jag hoppats! Äter en underbart välsmakande renytterfile och njuter av varje tugga!

Flera gånger under kvällen kommer det fram folk och gratulerar till genomförandet. Tycker det är lite genant att stå i centrum. Jag har ju bara gått lite och så svårt var det ju inte. Men visst känns det skönt att få njuta en kväll som den här!

Har av min mamma och plastpappa fått en medalj med grönt band, där de låtit gravera in texten ”Gröna Bandet 2013, Johanna Lundgren, Treriksröset-Grövelsjön”. Tänk att en sån liten sak kan kännas så stor!

Efter middagen tassar jag ut till Carolinas tält och kryper in bredvid henne och hennes son Sixten. Vi pratar till mitt i natten. Kan ändå inte somna utan ligger vaken och bara är. Känner mig väl till mods och njuter av att höra renarna utanför tältet.

Nu är resan slut.

För den här gången.

Men… Jag har funderat på vad nästa utmaning ska bli. 🙂 Jag siktar högt och tänker att en ”Ironman” kan väl inte vara så omöjligt?! Det är ju bara att simma, cykla och springa lite… Så nästa vecka bokar jag tid hos min favorit-sjukgymnast och lägger upp träningsplan. Håll en tumme att det går vägen! Häng även gärna kvar här på bloggen ett tag till om ni är nyfikna på vilken utrustning som har fungerat och en allmän sammanfattning om vandringen!

Jag ska bara komma hem först. Hem till mitt egna paradis i Småland. Det är dags nu.

Tack för att ni varit med mig!

20130826-111431.jpg

20130826-111439.jpg

20130826-111451.jpg

20130826-111457.jpg

20130826-111516.jpg

20130826-111534.jpg

20130826-111541.jpg

Dag 58, 24 augusti

Nu går det inte att hålla hemligt längre! Jag är kär i Rogen! Vaknar upp till strålande solsken och värme. Doften av tall och höst blandas med doften av sjö! Det kan inte bli bättre! Allt jag tycker om på en och samma gång! Njuter säkert en timme i tältöppningen innan jag tassar bort till stugan och fixar frukost.

Mannen i stugan ska mot Storrödtjärnsstugan precis som mig men han kommer hålla ett lugnt tempo och beger sig strax. Kvinnorna beslutar sig för att hyra en kanot och paddla till Skedbrostugan. Jag får ett erbjudande av värden att göra honom sällskap i en kanot bort till där man måste lyfta kanoterna mellan två sjöar. Han vill kolla hur det ser ut så han kan ge en rättvis beskrivning åt kommande gäster. Klart jag inte tackar nej! En halv dag i kanot med strålande sol. Jomantackar!

En underbar paddling med mycket omväxlande bottendjup! Så spännande! Ena sekunden bråddjupt och svart medan nästa sekund är det knappt att vi kan glida över med kanoten! Vi hittar en fin vik strax norr om stugan med långgrund sandstrand och jag tänker mig att Saga kommer älska att leka där nästa sommar! 🙂

Väl framme vid vindskyddet och lyftet så kollar vi läget och vänder sedan snart hemåt. En sista vink till de goa kvinnorna innan vi försvinner runt udden. Vi är tillbaka till stugan vid 14- tiden och Ingemar får strax fullt upp att göra med nya gäster och jag beger mig mot Storrödtjärnsstugan efter att ha ätit lunch. 16km avverkas på några timmar och jag hinner ändå med en lång fika uppe på Tandsjövålen. Visst är det stenigt men eftersom jag varit förberedd på det så känns det inte så farligt. Dessutom är utsikten under vandringen klart värd all sten!

Hälar på stugvärden Eva och blir hänvisad en underbar tältplats vid sjön. Tvättar av mig och fixar middag i solnedgången. Läser i månens sken och tycker att sista natten på min vandring inte kunde bli bättre. Tänk att det redan är slut i morgon. Vad trist. Vad skönt. Längtar egentligen inte efter något (förutom Saga såklart!) för jag har haft det så bra. Kroppen känns betydligt piggare än vad jag trodde den skulle göra vilket gör att jag lika gärna skulle kunna fortsätta några veckor till utan problem. Men självklart ska det bli skönt att komma hem. Hem till Saga, till vardagen, till mitt älskade lilla hus, till mitt egna köksbord, min säng och mina djur.

Men att denna sommar skulle gå så fort det hade jag aldrig anat!

16km och 3 timmar paddling

20130825-093353.jpg

20130825-093402.jpg

20130825-093424.jpg

20130825-093444.jpg

20130825-093452.jpg

Dag 57, 23 augusti

Visst blev det en kall natt… Usch… Jag är inte gjord för kyla… En del kondens i tältet vilket gör mig lite förvånad inser jag. Har nog haft det för bra i sommar…

Idag har dock kylan byts ut mot solsken och värme! Jag ler glatt och visslar när jag packar ihop mig. Det är bara 17km till Rogenstugan så jag känner ingen stress direkt. Stenhoppandet fortsätter och doften av varm tallskog är underbar! Enda tråkigheten är att jag inte fyllde båda flaskorna med vatten på morgonen. Det är ont om friskt dricksvatten utmed leden och jag får ransonera ordentligt. Väljer att äta sen lunch efter Kärringsjön för att inte behöva använda det bruna vatten som finns i gölarna jag går förbi.

I Kärringsjön träffar jag på de tre tyska killarna som jag först mötte vid Fältjägarstugan. De har tältat i skogen efter Skedbrostugan och använt sig av gölavattnet. En kille har blivit dålig och de tror att det beror på vattnet. Kanske kan vara försäsongsträningen som brustit tänker jag efter att ha sett dem under några dagar. Men vad vet väl jag. Vem är jag att dömma. Resultatet är inte så kul hur som helst och killen ligger i skuggan och ser ynklig ut. Han får mina sista Resorb och en C-vitamin. Hoppas han piggar på sig! Lovar att bjuda honom på en öl i Grövelsjön om vi ses där!

Går vidare en bit innan jag stannar för lunch. Vädret är underbart och jag breder ut mig i en glänta vid stranden. Härligt att få sola och läsa bok en lååång stund! Livet känns så galet lyxigt att jag är tvungen att nypa mig i armen!

Går inte vidare förän klockan är närmare 17. De sista kilometrarna går fort. Här vankas bastu!

Hälsar på stugvärden Ingemar i Rogenstugan och får ett glas saft. Sen sätter jag upp tältet och skyndar mig till bastun! Relativt nybyggd och med underbar utsikt njuter vi några stycken av värmen och svalkande dopp i sjön. Stenarna vid stranden är alldeles lena och rundade och vattnet är sådär lagom isande kallt. Precis som det ska vara en alldeles perfekt höstdag i augusti!

Efter bastun vankas middag i stugan och jag kokar en ny omgång med tysk risotto. Gottigt! Dessutom har det blivit rester över från de två kvinnornas lyxmåltid så jag får en underbar tvårätters till middag! Men det är inte slut för det! Stugvärden ville gärna höra lite om vandringen och har bjudit in mig på sockerkaksbakelse med grädde och egengjord hjortronsylt! Ett glas vitt bjuds det på också! Blir så rörd att jag fäller en tår! Vi pratar till mitt i natten om vandringar och paddling och livet i stort. Finner sådant nöje i att få umgås med människor i alla åldrar som har friluftslivet som minsta gemensamma nämnare! Fantastiskt!

När jag tassar ut till tältet är jag alldeles fnissig och har massor med överskottsenergi så jag gör kvällsjumpa i månens sken och skrattar gott åt min galenskap när jag väl krupit ner i sovsäcken. Ibland är det tur att ingen ser en.

Lova att inte berätta det här för någon; men jag är nog lite förälskad i Rogen! 😉

17 härliga kilometer!

20130825-093155.jpg

20130825-093206.jpg

20130825-093220.jpg

20130825-093240.jpg

20130825-093300.jpg

20130825-093308.jpg

Dag 56, 22 augusti

Vaknar och kommer igång rätt fort. Känns sådär att vakna upp på en rastplats… Men jag är varken våldtagen eller styckmördad så jag skickar ett lugnande sms till kompisen som fick koordinaterna igår kväll.

Benet känns bra och mitt beslut om att inte fortsätta längre igår känns rätt även idag! Njuter av vattenfallet till frukosten och ger mig strax av till fjälls igen!

Uppe på Vättafjället får jag ett lyckorus igen! Vinden är kall och jag går med skjorta, regnjacka och både mössa och halsduk. Trots det är jag sådär lycklig inombords! Steniga höjdmeter ger en försmak av Rogen och jag längtar verkligen dit! Renar springer som tettingar runt mig. Försöker gå stora omvägar för att inte skrämma dem men när de för tredje gången springer ikapp mig så inser jag det meningslösa i mitt sicksackande över fjällsidan.

Strax efter 12 är jag på väg in i naturreservatet och stigen sluttar nedåt i rejält stenig terräng. Nu börjar det. Nu börjar det som alla varnat mig för. Steniga kilometrar väntar mig de närmsta dagarna… Men glad är jag för det! 🙂 Njuter av att skutta från sten till sten. Benet gör inte ont och jag ser det snarare som en utmaning att hitta stenar att hoppa på i stället för att försöka gå emellan på stigen.

Kylan gör sig påmind när jag lunchar så det blir bara ett kort stop. Sen fortsätter jag mitt hoppande hela vägen till Skedbrostugan. På vägen hittar jag både vattenflaska och myggmedel. Tänker att det kanske är någon i stugan som tappat så jag går dit men det var ingen som kändes vid sakerna tyvärr. Någon läsare kanske vet vem ägaren är? Till dess får flaskan följa med hem till mig och myggmedlet bli kvar i Skedbro!

Sätter upp tältet vid strandkanten och njuter av solnedgången och utsikten över fjäll och sjö. Inser att den här vandringen kommer avslutas storslaget! Bylsar på mig massa kläder, för även om solen tittat fram under eftermiddagen så är det kyligt i luften och alldeles stjärnklart. Brrr… Hösten är på ingång…

27km

20130825-093002.jpg

20130825-093012.jpg

20130825-093026.jpg

20130825-093049.jpg

20130825-093059.jpg

20130825-093111.jpg